Vad gör att man litar på en person?

 

Jag har vansinnigt svårt för att lita på människor och delar ytterst sällan med mig av mina innersta tankar.

Jag har väldigt få personer i mitt liv som jag känner att jag skulle kunna prata om vad som helst med och det skulle stanna hos dom.

 

Men vad är det som gör att vi litar på vissa och inte på andra?

Kemi? Förnuft?Kärlek?Magkänsla?

 

Jag kan säga som så att för min del har inte kärlek ett dugg med tillit att göra, jag kan direkt erkänna att jag inte litar på gubben till 100% som jag kanske borde göra.Men allt har sina förklaringar, svek och lögner dödar tillit fort och det är svårt att bygga upp den igen..

 

Detta gäller även s.k vänner, jag vill inte berätta något för en person och sen höra det från en tredje part att det förts vidare..

Jag går på min magkänsla när det gäller det mesta och än så länge har den haft rätt..

Jag vet att många dissar sånt som magkänsla, intuition eller vad man kallar det, men jag tror benhårt på den.

 

Jag tror också att är man observant på de i sin omgivning så ser man tecknen som visar hur pass pålitlig en människa är...

Visst människor kan förändras men jag finner det som en sanning som går att tänja på..

Vi har alla ett omedvetet mönster som vi följer genom livet och detta mönster kan vi inte ändra på i slutänden.

Det är bara sådana vi är..

 

 

Jag är inne i en period i mitt liv nu där funderingarna är många och jag behöver förändringar..

Jag känner att jag behöver rensa lite i mitt val av umgänge..

Jag är trött på att samma människor som inte bryr sig ett dugg om att fråga hur jag mår i nästa andetag ska tala om för mig hur jag ska leva mitt liv..

 

Jag är trött på att bara lyssna på andras problem, jag har också problem men det är det ingen som frågar om.

Men varför ska dom?

Vi lever faktiskt i ett väldigt egocentriskt samhälle idag där det mesta handlar om oss själva..

Vi tar oss inte tid längre att fråga hur någon annan mår eller hur deras dag har varit.

Och frågar vi så är vi ändå inte intresserade av svaret utan allt är bara en artighetsfras.

 

Något jag också reflekterat mycket över det här året är separationer där barn är inblandade..

Varför glöms barnen bort? Många blir så upptagna med sitt eget mående att de glömmer att se de viktigaste personerna i deras liv.. Barn ser och förstår så mycket mer än vad vi förstår..

Jag har varit med om att man försöker straffa barns ilska med hot om flytt till den andra föräldern, jag har hört klagomål om hur jobbiga och arga de har blivit (detta skylls självklart på den andra föräldern)

Men vad många inte ser så är det att barnen mår dåligt och deras sätt att visa det är genom ilska, tystnad, elaka ord och mera...

Men få föräldrar sätter sig ner och pratar med barnen..

För de är så inne i sina egna problem..

 

Jag säger inte att jag är den perfekta mamman för det är jag definitivt inte!

Jag blir arg på mina barn, jag tappar tålamodet på mina barn för ingenting ibland.

Ibland är jag trött på dom redan när jag vaknar men jag ser direkt när något är fel..

Jag sätter alltid dom före mig själv.

Och jag pratar med dom och jag pratar väldigt mycket med Elsa om hur ska man vara och om någon är dum i skolan, och hur hon mår?

Visst jag mår dåligt, och ja jag grälar med min man så att de ser men de ser också att det går att förlåta.

Jag är ärlig mot mina barn och talar om att jag mår dåligt och att jag inte riktigt har tålamod med dem och därför blir arg på dem snabbare än annars.

Men barn måste se att vi vuxna också mår dåligt för då är det lättare för barnen att prata om hur de mår.

Men man ska ALDRIG lägga över vuxenproblem på dom...

Men man måste tala om för dom att det är tillåtet att ha en dålig dag men man kan tala om det för omgivningen..

 

 

Här hemma är det oftast gnäll om jag mot all förmodan får för mig att jag ska göra något..

Men jag vet inte jag, det är inte så spännande med det här sällskapet 7dar i veckan året om..

Är det det här som kallas för att umgås?

Är något jag lätt skulle kunna strunta i.

Stress, samma j-a mat flera dar i rad och hysteri över julklappar.

Man ska åka hit och dit och helst vara på flera ställen samtidigt.

Man ska vara glad och le och allt ska vara så uppstyltat jädra bra.

Varför??

Jag har tagit citodon varenda kväll i hopp om att kunna sova några timmar.

Stressen, flängandet och framförallt stillasittandet tar kål på mig. Värken blir så mycket värre, humöret sämre och allt känns bara skit.. Julmaten gör att min värk blir jobbigare och min kropp stänger ned del för del för varje dag som går. Idag vaknade jag med ilande värk i handlederna och tummarna, värkfrossa och skakningar i händerna..

Hur kul är det? Och så ska man åka bort och va trevlig... 

Hur lätt är det? De i min omgivning som kallas släkt och familj tror att allt bara är bra och jag kan hålla igång och göra samma saker jämt.. Men det går inte..

Jag lever med en varannan dag sjukdom som gör att vissa dagar är bättre än andra..

Men jag har också dagar som verkligen är skit!! Dom dagarna vill jag bara ligga kvar i sängen och inte prata med någon..

Idag har varit en sån dag men det är det ingen som märkt för jag är något av en expert på att dölja hur jag egentligen mår...

Nu tänker jag avsluta detta inlägg då jag mest bara är negativ så det är ändå ingen rolig läsning...

 Morgonen har ägnats åt att dansa och lära kidsen en ny sång som de kan sjunga för dagmamman efter jullovet:))

Och jag lånar Meekatts uttryck för de passar så bra här..

För sån e jag:))

Vill ni läsa en vansinnigt kul blogg så besök www.meekatt.com

Tingeling på datorn...i soffan...framför tvn... Undrar var de lärt sig det??

Idag är jag bitter..

Jag stör mig på att folk lägger ut statusar överallt om att de skrivit på för en vit jul..

Allt för barnens skull för julen är deras..

Jävla trams, är det någon skillnad på jul och andra helger eller?

Man kan väl ta ett glas vin eller en öl på julen lika bra som man gör det på en lördag. Har man däremot problem att hålla det på rimlig nivå då ska man nog ta sig en funderare och börja med ett vitt liv!

Jag har inte skrivit på fastän jag inte kommer att dricka något..

Men jag dricker ytterst sällan alkohol, i år har det hänt två gånger, men det är mitt val. Dels så förvärrar det min värk och sen är det inte värt att vara trött hela dagen efter. Jag föredrar att kunna kliva upp och vara pigg och umgås med mina barn istället för att gå runt och sucka och må dåligt..

Sen är det där med alla nuttiga statusar och foton och alla talar om hur underbart livet är nu när det är jul..

Eller hur? Allt är ju en sanning med modifikation...

I mitt hem är det för tillfället bara stress, sura miner, ungarna slåss och jag är sur för att gubbfan åker iväg och jagar istället för att vara hemma och hjälpa till.. Kattjäveln började köra julgransplundring kontra gnagning ca 5 min efter att granen var färdigklädd...kul...

Jag har fortfarande all mat kvar att handla, och nu pratar jag vanlig mat, inte något jädra julborstrams som bara blir gammalt för det är ändå ingen som äter det.

Jag måste fixa sista julklapparna och helst få undan tvättberget som snart får ett eget liv och slukar mig levande..

Så ja jag är bitter och ja jag hatar julen.

Och lägg ner allt jävla trams om vit jul!

Är när hundarna kommer upp i soffan och bara myser..

Idag går allt på halvfart så det blir lite småpyssel..

Vad det är?

Det berättar jag senare:)

Jo har ju varit väldigt upptagen ett par dagar.. Jag har skyfflat foder, försökt dränka mig själv i mjölk, trampat run tobaks och svurit långa ramsor..

Fredagen började med den sedvanliga stressen, kläderna jag tar fram duger inte, fel färg och fel mönster. Eller som Elsas fall, trosorna matchar inte strumporna.. Say what?!! Du fyller 8 vem tusan ska titta på dina trosor?? Skrämmande och mammahjärtat och hjärnan börjar fundera på detta.. Men förklaringen kom fort, det var nån av tjejerna på simskolan som sagt att de måste matcha.. Herrejösses, så jag var den duktiga mamman och talade om att jag aldrig matchar utan tar det som är rent.. Vafan jag lyckas ju inte matcha trosor och bh:)

Jaja iväg kom vi till slut iaf, Elsa klev av vid skolan och jag och de andra två åkte till lagårn..

Alltså dom tycker det är kul att vara med och pyssla men det är aningens stressande med ett gäng vrålhungriga kalvar som vrålar lungorna ur sig samtidigt som det är fullt slagsmål om vem som ska vispa mjölk..

Men det ordnade sig och kalvarna blev mätta och nöjda..

Då började tjatet: åka traktor mamma!! Jag vill åka nu..

Mamman ville inte...

Så jag stoppade in dom i bilen och åkte hem istället..

På eftermiddagen var vi och tittade när Elsa hade avslutning på simskolan.

Himla duktiga ungar:)

Sen var det dags för mig att åka tillbaka till lagårn och köra fram ensilage och kross åt tjurarna.

Då startar inte traktorn!!

Efter några svordomar, sladdletande och klättrande i traktorn så satt motorvärmaren i..

Sen kom chefen hem och hjälpte mig med att vända den förbannade skrapan..

Jag är inte överrens med den helt enkelt, det gör det ju inte lättare när det står ett gäng 500kgs tjurar och flåsar på andra sidan grinden.. Och bara så ni vet, de har sjukt lång tunga som dom lindar runt allt..

Men sen så flöt det på resten av kvällen:)

Lördagen var det mest haveri (som löstes med spett och slägga) strul, så jag hade fullt upp hela dagen..

Men allt ordnade sig och jag kom hem hel och skitig..

Idag var det kalas på Leos lekland som stod på schemat..

Vad är det med föräldrar idag?

Dom kommer dit, släpper ut ett gäng huliganer som inte vet vad hänsyn är, och tar sin dator och sättet sig och surfar medans ungarna härjar fritt.

Vansinne, lite koll måste man ju ha, kallas föräldraansvar...

Skämsmössa på för er!

Nu ska jag äta ngt och sen gå och dö i sängen tills imorgon.

Hittade en besökare i säcken med mjölkpulver och misstänker att han var våt om fötterna när han hoppade i:)

Min snälla mamma har varit här idag och hjälpt mig julstäda och få upp julgrejer.. Dels tycker jag julen suger så jag gör det bara för ungarnas skull. Sen så samarbetar ju inte min kropp så bra med en storstädning.

Mitt i stöket kom jag på att jag skulle möblera om lite i köket.. Sagt å gjort, jag och mammsen högg tag i min stora kökssoffa och vred runt den. Då såg jag att det delat sig mellan ryggstödet och kanten, jag tänkte för mig själv : äh det där kan jag banka ihop med handen..

Ni vet när man använder muskeln vid tummen.. Men vet ni? Den suger att använda till sånt!

Nu sitter jag här och har vansinnigt ont i tummen, och inte fasen är soffan fixad heller..

Men nu är det fint i vårt hus:)

Jag vill gärna tro att människorna i min omgivning är goda människor.

Människor som behandlar andra som de vill bli behandlade själv..

Tyvärr blir jag varse om motsatsen varje dag.. Jag ser människor gå bakom ryggen på både nära och kära..

Har människor slutat kommunicera?

Har människor slutat tro på det goda hos andra?

Jag är så less, less på att folk går bakom ryggen på mig. Less på att den som svurit att stötta mig ständigt sviker och hugger i ryggen när jag minst anar.

Jag är less på att ständigt vara bitter..

Alltid misstro de i min närhet...

Jag saknar mitt positiva jag!

Men jag kanske ska bli som så många i min omgivning..

En kallhjärtad bitterf***a.

Då behöver jag inte bli sårad och irriterad och alla andra känslor som uppstår..

Allt är värt att tänkas på...

Tror Bullen väntar dåligt väder eftersom han sover på huvudet..(bokstavligen)

Fast dom sitter på Kerstin som är 2.5 år gammal:)

Ibland behövs det inte mycket för att livet ska kännas lite ljusare.

Mitt ögonblick för idag var att komma ut till hönorna och hitta massor med ägg..

Och idag var de dessutom extra kärvänliga, de kanske känner på sig att saker inte är bra.

Jag blir lugn i själen för en stund när jag är därute och lyssnar på deras kuckilurande..

A bit sad and useless...