Kan visa sig på många sätt, ett av Waldos är att så fort jag lägger mig på golvet så kommer han och ska ligga som kudde.. Jag älskar den hunden grymt mycket! Åhke försöker också men när man är liten med långa ben, vassa tänder så går det ofta tokigt.. Men han myser ofta med Waldo..

Idag åkte nya poolen fram till ungarnas förtjusning, och Åhkes:)
Han for i och ur denna pool och till slut blev han så vild att han bet i den.. Ppyyyyssss... Så fram med tejpen som nödlösning så länge så de kunde bada klart.. Behöver jag säga att han har tokslocknat ute nu?:)

Var ut till hönorna en sväng och satt och filosoferade ute i gården med dom. Det är otroligt lugnande och sitta och titta på dom när de går omkring och pickar och låter. Insåg när jag satt där att mina småttingar börjar bli stora... Jisses det står inte på så börjar de värpa.

Nu har vi lunchat klart precis och nu sitter jag i fåtöljen med fötterna i plastpåsar med barnolja och dricker kaffe:)

Men jag jobbar på det:)

Har varit och hjälp till på Nyvalla lantbruk med höet som ska in. Skönt att jobba med kroppen även om det värker.. Men jag kan inte låta den vinna över mig så jag fortsätter.

Däremot kan man säga att järnröret som jag banglade in skallen i vann och satte ribban för den fortsatta kvällen.
Uppe på skulle dunkade jag upp skallen i en träbalk så stjärnorna som jag fick av röret fick sällskap av ett gäng fåglar... Ont som fan och bulor lite varstans..

Som om inte det var nog så skulle jag dra ner en bal från högen men den tyckte annat så den vickade upp och nitade mig rätt i nyllet så jag trodde att glasögonen hamnat inuti ögonen..

Jaja nu är en del av höet inne och själv ska jag ta en dusch sen blir det bingen..
Spännande och se hur ledbruten jag är imorgon.. Men doften av hö gör att det är värt det:)

1: vi kanske ska åka till lekparken SEN- detta resulterar i en skrikande unge som ska åka nu!

2: det regnar- kan tyckas lite men i en 3 årings värld är det enormt och hon skriker ännu mer.

3: hönorna ska släppas ut om en stund- resulterar i att 3 åringen skriker ännu mer och tycker att de kan stanna inne.

4: titta på Dora en stund vetja- får svaret "Dora är dum"!

Ja vad säger man? Det är tur att klockan inte ens är åtta på morgonen...

Hyfsat bra väder idag så jag släppte ut småkycklingarna i kaninburen men attans vad svårt det är att fånga dom och få in dom i kattburen som jag bär dom i. Det är liksom 1in 4 ut... Men efter ett antal svordomar som mina barn INTE hörde som tur var så kom de ut.
Och man riktigt ser hur de myser när de får vara ute ett tag i solen även om de vilda småfåglarna skrämde skiten ur dom när de flög in och stal mat:)

Nu på kvällen drog jag till stan och storhandlade fast jag egentligen inte alls hade lust med det.
Men det var handling eller stanna hemma med hög risk för hjärnsläpp på mina barn som försöker få mig att bli gammal, galen och dö i förtid...

Nu har jag däremot landat i fåtöljen och ska glo på slutet av sommarfavoriten, Morden i Midsomer:)

Lugnet som uppstår när hundarna äter mat...

Var iväg och promenerade med Lina och en ny tjej nu på kvällen men jag tror Waldo var trött för han gick och gömde sig och skulle inte åka med..haha..

Det är så skönt att gå och lalla och prata med likasinnade, man tömmer liksom hela huvudet på allt jobbigt för ett tag.
Sen blev det lite ventilering med Lina efteråt och det är som balsam för själen:)

Men nu är jag hemma, hundarna sover gott och själv sitter jag med hårfärg i skallen i ett av mina tappra försök att gömma mina gråa hår som dyker upp titt som tätt.

Imorgon blir det nog lugna gatan för det verkar inte bättre än att alla tre kidsen är sjuka... Yippie eller nåt sånt fast min egentliga tanke lutar mer åt skjut mig hållet.. Man skulle va katt helt enkelt:)

Jag försökte mig på att prata i telefon samtidigt som jag stekte pannkakor... BIG mistake! Ungarna skrek, slogs och härjade, i köket självklart för det går ju inte att vara i något av de andra rummen när jag försöker föra ett samtal.
Mitt idetta kaos så sparkar jag till hundarnas matbar så halva vattenskålen åker ut på golvet (självklart nyss påfylld)
Vatten överallt, ungar överallt, pannkakor som bränns vid och en mamma som står och väger vid nervsammanbrottets rand..

Men nu sover åtminstone 2 av 3 barn så just nu har lugnet lagt sig i huset..

Genom åren har jag fått många nya vänner via hundarna..

Vissa har kommit mig närmre än andra, en del har knatat rätt in i mitt hjärta och en del har fått jobba mer på det.

Åsa är en sådan som hittade sin väg direkt när hon dök upp på min allmänlydnadskurs för flera år sen med sin ohängda hund Flax. Underbar människa som jag värderar otroligt högt. Hon kommer med kloka råd och tips men samtidigt så lever vi i en liknande vardag så stödet är stort.

Den senaste i raden är Lina. En genomgo tjej med fötterna på jorden. Hon gick verkligen raka spåret in till mitt hjärta och jag hoppas hon stannar där. Hon är supertrevlig att umgås med och vi har mycket gemensamt.

Så har man hund får man vänner för livet:)

Nu på kvällen så tog jag med mig båda hundarna och åkte till alunda för lite lydnadsträning med Lina och Luzza. Waldo tycker som sagt att det är sådär att köra lydnad men vi tussar på. Åhke däremot:) herrejösses vilken valp, han apporterade och gick fot och satt på kommando och väntade tills han fick hämta apporten.. Så vansinnigt kul!
Och nu är han som en död sill i köket:)

Det finns inget som säger att man inte kan vara ensam i ett förhållande..
Jag är gift och har tre barn och jag har nog aldrig känt mig så ensam som nu..

Jag får noll stöd av Mange i mitt tragglande mot värken. Jag får noll hjälp hemma vilket bara leder till mer värk.
Jag får ingen förståelse för att jag blir trött och grinig men det är svårt att gå med ett leende på läpparna när det värker i olika delar av kroppen.
Det är svårt att vara glad när fötterna viker sig när man går i trappor eller på plan mark.
Det är svårt att vara glad när det sliter och skär i hjärtat varje gång jag måste neka mina barn att komma upp i min famn för att det gör för ont..

Jag biter ihop, jag kämpar för att fungera i vardagen.
Men det skulle vara så mycket lättare om jag bara fick lite hjälp här hemma.
Kanske slippa plocka och städa ibland, slippa tjata mer på 35 åringen i huset än vad jag tjatar på barnen om städning..

Jag vet inte vad jag ska göra snart, ska jag vänta tills min kropp ger upp helt? Eller tills jag kraschar i väggen för att få någon att förstå?

Igår köpte jag ett par träningsbrallor för jag tänkte att det skulle va skönt att ha när jag går med hunden.
Och visst var dom sköna men jag får ändå känslan av att det sitter en nyttig alien på mina ben..

Det syns så väl att Waldo är morbror åt Åhke.. Dom där ögonen som bara lyser av godhet och ibland känns det som att de ser ända in i själen på mig..

Åhke är en tuffare variant av Waldo men han är precis lika snäll.. Och jag avgudar mina två klumpar och jag är tacksam för varje dag som jag får med dom.

Tog hundarna och gick ut på vallarna en sväng, tänkte dom skulle få springa av sig lite.
Det gick sådär, Åhke upptäckte dom där stora vita bollarna som låg överallt och var konstiga.. Waldo gick bakom dom och skrämde skiten ur Åhke varje gång han kom fram:)
Så han gjorde det enkelt för sig, han satte sig ner och där satt han..:)

Jag är så stolt över min far som idag gjorde offentligt framträdande med sitt dragspel..