Att alltid vara ensam..
Det finns inget som säger att man inte kan vara ensam i ett förhållande..
Jag är gift och har tre barn och jag har nog aldrig känt mig så ensam som nu..
Jag får noll stöd av Mange i mitt tragglande mot värken. Jag får noll hjälp hemma vilket bara leder till mer värk.
Jag får ingen förståelse för att jag blir trött och grinig men det är svårt att gå med ett leende på läpparna när det värker i olika delar av kroppen.
Det är svårt att vara glad när fötterna viker sig när man går i trappor eller på plan mark.
Det är svårt att vara glad när det sliter och skär i hjärtat varje gång jag måste neka mina barn att komma upp i min famn för att det gör för ont..
Jag biter ihop, jag kämpar för att fungera i vardagen.
Men det skulle vara så mycket lättare om jag bara fick lite hjälp här hemma.
Kanske slippa plocka och städa ibland, slippa tjata mer på 35 åringen i huset än vad jag tjatar på barnen om städning..
Jag vet inte vad jag ska göra snart, ska jag vänta tills min kropp ger upp helt? Eller tills jag kraschar i väggen för att få någon att förstå?
De kanske bara finns en väg? Ge han ett val ändra sig eller gå. De gav jag min gubbe för ett tag sen... De blev bättre men tyvärr är vi snart där igen:/
Linaa
Hallå tjejen kan inte låta bli att undra vad för fel d e på dig. Jag har oxå problem med värk å även svullnadkänsla i mina leder framförallt på morgonen men prover visar inget. Dock har jag oftast förståelsen från Magnus (tungan) men inte alltid så förstår du har d tungt. Kämpa på vare dig d blir ensam eller ej!
