Nu på kvällen så tog jag med mig båda hundarna och åkte till alunda för lite lydnadsträning med Lina och Luzza. Waldo tycker som sagt att det är sådär att köra lydnad men vi tussar på. Åhke däremot:) herrejösses vilken valp, han apporterade och gick fot och satt på kommando och väntade tills han fick hämta apporten.. Så vansinnigt kul!
Och nu är han som en död sill i köket:)

Det finns inget som säger att man inte kan vara ensam i ett förhållande..
Jag är gift och har tre barn och jag har nog aldrig känt mig så ensam som nu..

Jag får noll stöd av Mange i mitt tragglande mot värken. Jag får noll hjälp hemma vilket bara leder till mer värk.
Jag får ingen förståelse för att jag blir trött och grinig men det är svårt att gå med ett leende på läpparna när det värker i olika delar av kroppen.
Det är svårt att vara glad när fötterna viker sig när man går i trappor eller på plan mark.
Det är svårt att vara glad när det sliter och skär i hjärtat varje gång jag måste neka mina barn att komma upp i min famn för att det gör för ont..

Jag biter ihop, jag kämpar för att fungera i vardagen.
Men det skulle vara så mycket lättare om jag bara fick lite hjälp här hemma.
Kanske slippa plocka och städa ibland, slippa tjata mer på 35 åringen i huset än vad jag tjatar på barnen om städning..

Jag vet inte vad jag ska göra snart, ska jag vänta tills min kropp ger upp helt? Eller tills jag kraschar i väggen för att få någon att förstå?

Igår köpte jag ett par träningsbrallor för jag tänkte att det skulle va skönt att ha när jag går med hunden.
Och visst var dom sköna men jag får ändå känslan av att det sitter en nyttig alien på mina ben..

Det syns så väl att Waldo är morbror åt Åhke.. Dom där ögonen som bara lyser av godhet och ibland känns det som att de ser ända in i själen på mig..

Åhke är en tuffare variant av Waldo men han är precis lika snäll.. Och jag avgudar mina två klumpar och jag är tacksam för varje dag som jag får med dom.

Tog hundarna och gick ut på vallarna en sväng, tänkte dom skulle få springa av sig lite.
Det gick sådär, Åhke upptäckte dom där stora vita bollarna som låg överallt och var konstiga.. Waldo gick bakom dom och skrämde skiten ur Åhke varje gång han kom fram:)
Så han gjorde det enkelt för sig, han satte sig ner och där satt han..:)

Jag är så stolt över min far som idag gjorde offentligt framträdande med sitt dragspel..

Ja jag skulle bara prova och se vad han tyckte om apporten.. Skitkul tyckte Åhke och tog den glatt i munnen.. Släppa den var kanske inte lika festligt i hans värld men det gick iaf. Waldo tittade på apporten, fnös och gick iväg:) det är så kul att ha en valp som bara vill och vill..

Dom här sötnötterna hittade vi på dagens blöta promenad:)

Speciellt när man blir trött mitt i leken..

Jo det är ju så att i måndags flyttade Bullen hem till oss, han är en kritvit kattunge som är 12 veckor gammal. Han hade aldrig sett en hund i hela sitt korta liv så jag var lite orolig för hur han skulle reagera när han fick träffa Åhke och Waldo.

Men det behövde jag inte göra för den där vita lilla saken styr och ställer här hemma. Favoriten är att sitta bakom badrumsdörren för då vågar inte Waldo gå förbi.. Ha ha

https://cdn3.cdnme.se/3844082/6-3/pic_51b82012e087c31224b10a81.jpg" class="image">

Idag har jag varit till Elsas skola och hälsat på med hundarna. Åhke tyckte det var jättekul med alla barn som sprang runt och lekte och klappade på honom. Waldo bänkade sig mitt i klungan med ungar så alla kunde klia honom på magen:)

Ja idag så var det lite bråttom med att få hönshuset klart så när frukosten var avklarad så var det bara att klä på ungarna och gå ut.

Jag hade med såpavatten ut för ena vägredet skulle skuras rent eller som Olivia säger: "hura". Det slutade med att Olivia och Kerstin skurade redet(ja och allt annat) Elsa var i vägen eller var ute hos hönsen till deras stora (o)lycka..? Jag fixade stallströt och Mange kalkade klart väggarna.

Under tiden vi gjorde det så var två åsbohönor inne och rantade runt och kikade men den ena var mer högljudd och gick omkring och letade. Så jag ställde in en badbalja med halm för jag tänkte att de var värpnödiga och det var dom. Den ena hoppade glatt ner och stökade runt ett tag sen låg det ett ägg där:)

Waldo och Åhke huserade i hundgården under tiden för jag ville se om Åhke kunde komma ut någonstans.
När det var dags att gå in var han borta..!
Och vi ropade och tjoade och efter många om och men kom det fram en yrvaken Åhke under trappan in till hundhuset:) så nu är det fint i hönshuset , ungarna sover, hundarna sover och jag har bra program på tvn och en godispåse helt för mig själv:)

Kan Åhke numera ta sig upp i soffan själv utan att klättra via Waldo. Han börjar även bli kaxig så idag bjäbbade han på en howawart som var här och hälsade på. Den brydde sig inte mer än att den skulle hälsa och då gick Åhke och gömde sig.

Waldo är och jag har sagt det många gånger en helt underbar hund. Han är en klippa i alla lägen. Idag var det hoffen som det gällde, den hunden är väldigt osäker och går därför på offensiven direkt. Men Waldo bryr sig inte, hoffen tom hoppade på honom två gånger och det enda han gör är att vända upp häcken och tala om att jag skiter i dig. Så ägaren var så glad när hennes hund gick lös på vår tomt med Åhke och Waldo och han var hur lugn som helst..
Älskade problemlösare:)

Åhke jobbar hårt på att få Waldo att leka eller papa bear som han kallas för ibland:)

Jomensåatt.. Vi har ju som sagt en belgisk jättekanin som går under namnet Teddy här hemma.. Söt och rar och supersnäll...men..när det kommer till Åhke så förvandlas han till nån liten djävul.. Han ligger i höggräset och gömmer sig och när Åhke går förbi så fäller han upp jätteöronen och tittar upp. Detta resulterar varje gång i att Åhke blir skiträdd, skriker och springer och gömmer sig.. När han sen vågar sig fram så ser man hur kanin försvinner i gräset som nån j-a krokodil typ och bara ligger och väntar på nästa tillfälle...

Vad säger man...?

Vad man inte ska göra: gå in på det lokala Apoteket och köpa salva mot flatlöss, man ska inte heller tala om att det är till hönor.. Så nu har vi lärt oss det!

Nej saken är den att mina höns har fått benkvalster och bästa botet är Tenutexsalva (som råkar vara mot flatlöss) jaja nu är den inköpt och sitter på hönernas ben så nu ska de väl banne mig bli bra. Att smörja hönsben är en konst iaf om hönsen är motsträviga, den som håller dom tappar taget och det man använder är...en tandborste.. Det är som gjort för kaos men ikväll gick det över förväntan bra. Min lilla tama marankyckling som flyttat ut bestämde sig för att min axel var ett bättre ställe att sitta på än pinnen så de sista fyra kycklingarna blev smorda med den femte sittandes pipande i örat. Och tacksam som hon är för att hon får komma upp och mysa så passade hon på att skita på mig...tack...

Annars så har dagen varit lugn, min kropp har tillfälligt sagt upp sig. Jag kom lite i kläm eller hur man ska säga inatt på jobbet så det värker lite här och där.. Dementa, ilskna och stoora gubbar är inte att leka med.

Jag lider även av sömnbrist sen helgen då jag inte fått ihop så många timmar. Men nu ska jag hoppa i duschen och sen blir de sängen så kanske jag blir människa igen.

Äntligen är det sista natten på jobbet för den här gången.
Jag har sovit så vansinnigt dåligt i helgen så nätterna har varit jobbigare än vanligt. Jag vet inte om det är vädret som gör det..

Imorgon ska jag till veterinären och vaccinera Åhke 13.15 så då blir det inte mycket sömn heller, men jag får lägga mig tidigt ist.

Annars så rullar dagarna bara på, just nu håller jag på och kurerar en kyckling med vitaminbrist så den får bo i datarummet där mina nykläckta kycklingar huserar så jag har lite koll på den..

Man har aldrig tråkigt när man bor på landet helt enkelt:)

Ja idag var olyckan framme, Sune jagade en vildkatt men hade oturen att det precis då kom en lastbil så nu ligger han begravd vid våra vackra buskar på tomten.
Så nu kan han leka igen med Loke uppe på de gröna ängarna..