Finbesök och hugg i låret..
Idag fick Teddy komma in en stund för lite frisering.. Eftersom han envisas med att sitta ute i alla väder så får han enorma tovor som man måste ta bort.
Sagt och gjort, bort med sånt och som tack för hjälpen fick jag mig ett kärleksbett i låret...
Tack Teddy det värmde verkligen💗
Grön hund..
Så lika men ändå så olika...
Se skillnad..
är inte alltid så lätt:)
Hur tänker man..?
Hur fungerar man som människa om man dagligen väljer bort sin familj för sitt eget bekväma leverne?
Att hellre sova i en fåtölj eller soffa än att umgås med sina barn?
Smita hemifrån så fort en diskussion närmar sig?
Att ignorera och bara se på när en människa sluter sig sönder och samman för att få familjen att fungera och gå runt?
Handla saker åt sig själv utan att bry sig om att barnen ska ha nya skor och kläder?
Eller är det jag som är dum som kämpar fortfarande varje dag för att barnen ska ha en familj?
Är det jag som gör fel när jag blir trött och ledsen för att jag står alldeles själv?
Är det jag som gör fel som säger vad jag tycker? Jag kanske ska vara tyst och bara göra allt istället.
Fortsätta plocka och städa och passa upp på alla, gråta av smärta kan jag ju faktiskt göra på natten när de sover..
Känslan av maktlöshet är total idag, känslan av att se fram emot något som är kul har varit borta länge..
Åka hem till folk är inte kul längre för hur trevlig känner man sig när smärtan strålar i varenda muskel efter att ha städat, stått vid spisen, burit barn och gjort en massa annat före...
Hur kul är det att behöva tjata på barnen om saker när det enda svaret jag får är: det gör ju inte pappa så varför ska vi?
Mina barn är 2,5. Snart 4 och snart 8 och de har lärt sig att man behöver inte ta undan efter sig för det gör någon annan.. Orkar man inte så struntar man i det.. Pratar jag med dom så går dom iväg, precis som deras pappa gör.
Det skrämmer mig att respektlöshet fastnar så fort hos barn.
Att jag försöker lära dom och hjälpa dom bygga en värdegrund som de kan stå på den dagen det är dags att kliva ut i vuxenlivet, det struntar dom i för pappa visar och lär dom motsatsen...
Jag är fast, jag vet varken in eller ut längre.. Jag mår dåligt över att tänka på hur framtiden ser ut för mina barn om de fortsätter så här..
Jag mår dåligt över mig själv, över att jag trots totala motgångar och motarbete fortsätter att kämpa mig själv ett steg närmare botten för varje dag..
Botten närmar sig med stormsteg och jag vet att det kommer bli en förjävla hård smäll när jag landar där...
Hur gör jag??
Ibland är det orättvist...
Iallafall om man frågar hunden som inte får någon korv:)
Säg aldrig
jag gör det imorgon för då kan det vara försent...
Helgen..
Helgen har bestått av lite sånt här
Och lite sånt här
Och så lyckades jag med det här (nu blir chefen arg...)
Men trotjänaren höll så tack för den här helgen nu åker jag hem:)
Det här med PN..
Alla pratar om sina powerwalks (pw) och hur duktiga och pigga de känner sig efteråt.. Jag rockar fett på PNs istället, PN är powernap och betyder att jag sover en stund på dagen.. Jag blir pigg, orkar massor resten av dagen.. Motionsmässigt ger det kanske inte så mycket men det tar jag igen vid andra tillfällen:)
Idag blev det en PN med kidsen men i mitt fall råkade den bli nästan fyra timmar lång.. Hur f-n ska jag kunna sova ikväll??
Lite så här känns det idag...
Va??!! Vill du nåt??
Underbara höst..
Synd att man måste rensa dom bara...
En älg som var en ko...
...men egentligen så var det en häst..
Ha ha jag skrattade så tårarna rann imorse när jag insåg att "älgen" som jag såg igår morse som visade sig då vara en ko egentligen var en häst!!
Hur kan man se så urbota galet??
Jag jobbar ju för tusan med nötdjur, gubben jagar och syster har häst, borde jag då inte kunna skilja på dessa djur??
KO!!
ÄLG!!
HÄST!!
Vart fasen finns likheten liksom??
Jag måste ha varit vansinnigt trött eller börjar jag månne bli dement som de jag jobbar med??
Jag blir ju lite orolig när jag ser så illa så jag inte kan skilja dem åt.. Men visserligen har jag sett en katt i ett träd sent en kväll tills jag kom närmare och det var minsann en häst det med...hmm nu börjar jag se en liten röd tråd i det hela... Hästuslingarna samarbetar för att jag ska tro att jag är insane..!!
För den som är ny här inne så bli inte rädda, jag är en snäll människa men med en vansinnigt låg humor ibland och jag kan verkligen ha kul åt mig själv och mina missar..
Så jag bjuder på lite skumma funderingar så här på natten:)
Smurfjävlar..!
Alltså vem i h-e kom på den brighta ideen om smurfarna, inte originalen utan SMURFHITS!!
Sjungande fanatiska blåa irriterande små kryp som kryper in i hjärnan och bosätter sig där vare sig man vill eller inte.. Hur kul är det att bli väckt av det här??
SKJUT MIG!!!
Inte OK!!
Ligger och sover för jag ska ut inatt och jobba, då är det inte ok att vakna av att kattskrället springer omkring i sovrummet och leker med en levande mus...
Så det var bara att kliva upp och fånga Musj-eln och ja nu kan jag inte sova mer..
Hej hej du långa jobbiga arbetspass...
No worries...
Men neeejj...
Ja nu har ju inte jag blivit vuxen nog så jag kan plocka ur min stav i tungan frivilligt.. Men när jag åt inatt på jobbet så hade ena kulan på ngt mystiskt vis skruvat sig loss.
Så ja den åkte ner i magen och nu sitter jag här som en läspande trött dåre och gråter lite av saknaden efter min tungstav.
Är detta ett tecken tro på att det är dags att bli stor och plocka ur skramlet...?
Älskade dotter..
