Försökte fota kycklingarna, resultatet? Ja döm själv:)

Kerstin satt i mitt knä på fm och mös med sin hand i min. Och det bara slog mig att det är helt vansinnigt att en sån liten hand kan vara så stark..

Det är vid såna tillfällen som hjärtat svämmar över med kärlek samtidigt som skräcken sätter sig som en klump i magen. Tänk om det skulle hända mina barn något? Tänk om det skulle hända mig något så jag inte kan finnas där för dom?

Jag vet att man inte ska tänka på sånt men ibland går det inte att låta bli..

Jag älskar mina barn mer än livet självt och jag vill alltid finnas där för dom...

För några veckor sen var vargen (antagligen) på besök här och slog rådjur och sen dess är det dött..
Inga rådjur, inga rävar bara någon enstaka hare..
Det är jättetrist att titta ut över våra stora vita åkrar och det enda man ser är någon enstaka löpa efter hare..

Förut såg vi rådjur varje dag, man hörde räven skrika på kvällarna och den kunde även komma på besök ibland men nu är det tomt..

Jag tycker det är otroligt att ett enda djur kan orsaka sådan massflykt som den verkar ha gjort.. Men det är nog bara att vänja sig för det är så vår framtid kommer bli..

Jag blir knäpp!! Alltså vad är det för fel när en sjuåring helt plötsligt börjar förstöra saker och bara ställer till med bråk och tjafs??

Visst att de också har det tufft ibland men vafan! Bara idag har hon skrikit, sagt emot, vägrat göra något man ber om, förstört Olivias hoppboll som hon fick i present och sen avslutade hon med att mosa tummen på Olivia i leksakssopbilen.. Och då känns det ju himla bra att klockan inte ens är tio på fm..

Vad ska man göra??

Min orpingtonhöna ser verkligen ut som en gigantisk gul köttbulle när hon sitter på pinnen:)

Och som alltid med mina pullor så är det aningens trångt i badhörnan för alla ska bada samtidigt på samma ställe:)

https://cdn2.cdnme.se/3844082/6-3/pic_512354639606ee6df4e5f29c.jpg">https://cdn1.cdnme.se/3844082/6-3/pic_512354639606ee6df4e5f29c.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/3844082/6-3/pic_5123546f9606ee6dfd3b7e6d.jpg">https://cdn1.cdnme.se/3844082/6-3/pic_5123546f9606ee6dfd3b7e6d.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/3844082/6-3/pic_512354909606ee6ded9e2e5d.jpg">https://cdn3.cdnme.se/3844082/6-3/pic_512354909606ee6ded9e2e5d.jpg" class="image">

Wohoo första kycklingen har kläckts!!

Nu har jag lämnat klubben, det är inte för evigt men jag måste göra mig av med stressmoment i mitt liv.
Det känns lite konstigt eftersom jag varit medlem i 14 år. Men jag måste börja sätta min hälsa först om jag vill ha ett normalt liv i framtiden.

Så ja nu är jag bara en normal enkel hundägare..:)

Jag har ångest över mycket nu, att jag tar på mig för mycket, att jag inte säger ifrån, att jag ser till mig själv i sista hand..
Ångest över att jag antagligen kör mig själv rätt in i väggen och i hög fart.
Men jag vill ju göra så mycket och det finns ju så lite tid.
Jag skulle behöva ställa ner foten och säga att det går inte längre men jag kan inte släppa taget..

Jag skulle behöva se till mig själv och min värk och försöka få rätsida på den men jag hinner/orkar/vill inte.
För jag vill inte ha på papper att jag har en sjukdom jag inte kan styra över. Jag vill inte veta att det är fel på mig...

Ångesten kryper under skinnet hela tiden och hjärnan går på högvarv.. Jag har bara ett par timmar på mig att besluta mig om min framtid och det känns tufft. Stressen lurar ihop med paniken och tankarna rullar om hur jag ska bli bemött. Jag ser det värsta framför mig..

Suck varför ska livet vara så jävligt ibland för?

Inte på långa vägar klar men en bit på väg..:)

Hälsa på hos kalvarna var en hit även om Olivia tyckte dom var lite läskiga.
Kerstin hon gick fram och viftade med vanten och sa "heej". Hon tom gick och satte sig hos en av kalvarna och klappade den:)
Men jag tror inte hon fattade att de inte var hundar för hon kallade alla för Waldo, ha ha.

Men höjdpunkten var nog vid fikat inne när de kom på att man kan springa runt i rundbana och dessutom fanns det ju soffor att hoppa i:)

Nu på kvällen var vi iväg till vänner och fikade lite och ungarna fick leka järnet så nu sover de som stockar:)
Och det ska jag med göra snart..

Om en stund ska jag ta med mig Olivia och Kerstin och åka till kossorna. Olivia blev så arg i torsdags när hon inte fick åka med.
Hon vill ju också titta på tutarna (tjurarna) och idag passar det bra eftersom Elsa är på shoppingtur i stan med farmor och Mange lagar min bil.

Återkommer med lite foton senare under dagen:)

Jag satt och kikade runt telefonen och hittade en bild på Loke och Kerstin som är tagen för drygt ett år sedan.

Jag saknar den tiden även om det var jobbigt. Det var så mysigt att vara hemma och se alla framsteg.
Nu jobbar jag och missar en massa..
Det är med lite vemod som jag tänker på att jag inte kommer ha någon bebis igen... Jag vill gärna ha en till men det är för mycket som är emot det och största problemet är väl jag själv..

Aja jag får titta på foton och drömma mig tillbaka..

För första gången på månader så har Hanni vågat komma ner från övervåningen:)