Kerstin satt i mitt knä på fm och mös med sin hand i min. Och det bara slog mig att det är helt vansinnigt att en sån liten hand kan vara så stark..

Det är vid såna tillfällen som hjärtat svämmar över med kärlek samtidigt som skräcken sätter sig som en klump i magen. Tänk om det skulle hända mina barn något? Tänk om det skulle hända mig något så jag inte kan finnas där för dom?

Jag vet att man inte ska tänka på sånt men ibland går det inte att låta bli..

Jag älskar mina barn mer än livet självt och jag vill alltid finnas där för dom...