Som den optimist jag var i morse så klädde jag på kidsen och gick ut. Ut med hunden, ut med höns och kycklingar och sen åkte målargrejjorna fram. 1 timme senare haglade svordomarna och penself-n åkte all världens väg. Den där jättebra rollern var bara skräp, schablonmålningen gick åt skogen och färgen var usel. Så in med hunden och ta bilnycklarna och in med två överlyckliga ungar som skulle med och köpa "fäjj". Till färgaffären gick resan iaf och där hade jag två krav, mörkröd och heltäckande. Nu skulle här målas över.
Jag fick min färg och mina kids var på sitt bästa humör tror jag för allt i affären stod kvar på hyllorna när vi åkte.

Väl hemma igen hade mina barn passerat någon magisk humörgräns för de slogs, skrek och grinade om vartannat.
Jahapp fixa lunch och lägga sura barn och självklart så somnade jag så dyr tid försvann.. Grrr..

Jaja bara att gilla läget och sätta igång med målandet. Och nu så började det likna något.:)

Rött blev det och täckte gjorde det. När jag precis var klar fick jag ett mess från Waldos uppfödare att jag kunde ringa henne så det blev ju bra tajmat då färgen skulle torka.

När jag efter ett (som alltid) trevligt samtal kom ut och såg vad Kerstin och Olivia roat sig med, då låg härdsmältan nära. De hade målat lite var som på skrindan, skåpet den stod på, sig själva... Gaaaahh!!!! Det var bara att gå ner efter den vita färgen och måla om allt...

Men nu så är den målad och ska bara målas en gång till imorgon så är den klar. Dynorna sydde jag klart nu på kvällen så imorgon står det fantastiskt roliga arbetet med att få min hund vit igen på schemat:)

Förhoppningsvis ska morgondagen gå lite bättre med mindre antal missöden.