Och i mitt fall är det definitivt inte bra..
Jag är tjockskallig, envis och har jag bestämt mig för något så ska det göras..
Nu har jag gått i fyra års tid och sett våra oansade äppelträd och de blir ju inte vackrare för varje år..
Så idag gav jag mig fan på att börja kapa dom...

Ett är numer avklarat, den andra gjort till hälften och det tredje står orört..
Jag? Jag sitter vid köksbordet och svär över min envishet med skakande händer, värk som strålar ut från nacken och pulserar lång ut i armarna..
Orken flög sin kos och kvar är bara en trötthet som gör att det är jobbigt att bara lyfta vattenglaset..

Men envis och tjockskallig som jag är så vet jag att innan kvällen är slut är träd nr 2 också klart och jag kommer ha dött i fåtöljen...